mjukisdjur

Ingen har haft fler mjukisdjur än min yngsta dotter. Hon hade så många att hon knappt fick plats själv i sängen, och hon hade dessutom förmågan att älska dem alla högt. De var inte värdelösa slit-och-släng-leksaker i hennes ögon, nej, de hade ett namn och ett värde och en personlighet, var och en av dem. När hon blev äldre och skulle rensa ut några blev det svårt varje gång det blev aktuellt. Både hon och jag tyckte det var svårt att skiljas från dem. De var som små familjemedlemmar i sin egen rätt. I sista rensningen var hon vuxen och det var värre.